S ryter till lite snällt

Här kommer att allvarligt inlägg i bloggen. Ber om ursäkt på förhand. Jag lovar att nästa kommer att bli betydligt gladare.

Det här blir lite personligt. Till stor del bygger det på diskusioner och reaktioner som jag mött och läst/hört. Känner att jag måste skriva av mig och ni kära bloggläsare får på köpet veta lite mer om mig.

Ja jag lever på landet. Långt utanför stan (ca 6 mil dit). Tycker att det helt klart är värt det. Avståndet till stan bekommer mig inte så mycket. Bestämmer man tid för en kaffe på stan är det ofta en timma bort och då hinner jag gott och väl.  Vill du, så välkommen hit!

Är det inte ensamt där ni bor? Nja. Vi trivs rätt bra i vårt sällskap. Älgarna på åkern utanför i skymningen håller oss sällskap. Sen, som sagt, det är 5 min till närmsta by och 40 min till stan - inte så farligt och helt klart värt det.

Nej vi har inga barn. Varför angår ingen. Men jag lovar att man visst kan leva ett bra liv utan barn (även om det tycks svårt att förstå för vissa). Och vi är inte avundsjuka på ni som har barn. Barn är en gåva, ingen rättighet.

Nej jag är inte gravid. Jag har bara lite extra stötdämpning. Nästa som klappar mig på magen och frågar...

Ja jag stickar mycket. Det är ett stort intresse. Tro mig jag använder det mesta. Annars ger jag bort.

Jag är köttätare. Äter så gott som inga grönsaker. Mest blir det fisk och vilt, men även annan kött slinker ner. Om du vill äta din kost så äter jag min och vi respekterar båda varandra, ok?

Du är ingen miljövän som äter kött. Hm... Vi skjuter det mesta av det vi har i frysen, sylten kommer från egna jordgubbar, till sommaren ska vi utöka våra odlingar av bär och grönsaker. Jag bakar mer och mer av vårt bröd och gillar att laga mat från grunden. Vi källsorterar, komposterar och försöker dra ner på konsumtionen. Mmm...

Ja, jag är troende. Har funnit min trygghet i min kristna tro. Vilken livsåskådning har du? Vill du kan vi gärna prata lite stilla om det. Alltid kul att höra hur andra tänker. Kan mötas med ömsesidig respekt. Välkommen att ta första steget :-)

Jag tror på alla människors lika värde. Detta oavsett hudfärg eller sexuell läggning. Människans värde sitter inte där.

Jag har varit hemma den sista tiden för att jag har gått in i väggen. Inte för att jag är lat...
Väggkontakten var pga en summa av orsaker. Jag är på väg tillbaka. Än är det en bit kvar. Men jag är på väg. Har tur att jag har en make som finns och stöttar (nej det är inte synd om honom!!). Samt alla vänner, utan er...

Så snälla, kan vi nu inte bara enas om att respektera varandra? Alla är vi olika - tänk vilken rikedom. Du får tycka att du har rätt och jag har fel (kan gott vara så) men om vi pratar om det kan vi ju göra det med respekt. Jag lovar att respektera ditt liv. Hoppas du respekterar mitt.

Kram från Snögumman!